Artguide
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar

Åsblåvinge

Pseudophilotes vicrama

Åsblåvinge är en liten blåvinge med svartvitt rutiga fransar; hanen är klarblå och honan brun. Den förekommer från mellersta och östra Europa genom Turkiet och Centralasien till västra Kina.

Åsblåvinge
Foto: Liubov Ilminska · CC0

Finns i

Finland

Livsmiljö

Torr, varm, öppen sand- eller grusmark med timjan, till exempel soliga sydsluttningar, sandbankar, flodgrus, sandtag och annan störd mark samt bergsängar.

Kännetecken

Vingbredd 19–29 mm. Hanens ovansida är klart gråblå med mörk kant och svarta kantprickar på bakvingen; honan är brun med lite blått vid basen. Fransarna är svartvitt rutiga. Undersidan är grå till brungrå, blåaktig vid basen, med svarta fläckar som bara är svagt vitkantade; bakvingen har orange fläckar längs kanten och inget blått.

Liknande arter

Ljungblåvinge (Plebejus argus) har jämnt vita fransar och blått i raden av kantfläckar på bakvingens undersida. Fetörtsblåvinge (Scolitantides orion) är större och mörkare överlag. Pseudophilotes baton är mycket lik och skiljs främst på genitalierna.

Biologi

Larverna äter bara backtimjan (Thymus serpyllum) och lever tillsammans med myror. De övervintrar halvvuxna och förpuppas nära marken sent på våren. De vuxna fjärilarna flyger från slutet av maj till juli.

Uppgifter per land

Beskrivningen ovan gäller i alla länder. Status, flygtid och utbredning gäller bara för det valda landet.

I Finland

Status i det här landetBofast men mycket sällsynt i FinlandCR (Akut hotad)33 registrerade fynd
Fynd per månad
  1. januari: 0
  2. februari: 0
  3. mars: 0
  4. april: 0
  5. maj: 4
  6. juni: 28
  7. juli: 1
  8. augusti: 0
  9. september: 0
  10. oktober: 0
  11. november: 0
  12. december: 0

Registrerade fynd i Finland fördelade på årets månader.

Flygtid

Flyger från slutet av maj till slutet av juli. Larven övervintrar halvvuxen.

Utbredning

Mycket sällsynt. Förekom tidigare lokalt på många åsar i södra och mellersta Finland, men försvann från de flesta lokaler på 1970- och 1980-talen. Huvudförekomsten finns i Säkylä, och en förekomst upptäcktes i Alastaro 2013.