Kännetecken
Vingspann 22–27 mm. Vingarna är på översidan ljust eller mörkt brungula med brunsvarta ytterkanter. Hanen har mitt på framvingens inre hälft en kort, snedställd linje av doftfjäll; honan saknar linjen och är något större och mörkare.
Liknande arter
Liknande arter är ängssmygare, silversmygare och större tåtelsmygare. Större tåtelsmygare, den art som mest påminner om mindre tåtelsmygare, är ännu inte funnen i Sverige. Arten skiljs från den på att antennklubbans undersida är svartaktig och hanens doftfjällsstreck är drygt hälften så långt.
Utbredning
I Sverige fanns arten i slutet av 1800-talet bara i Skåne, Blekinge och Småland. Vid 1900-talets mitt hade den spritt sig norrut till en linje från Bohuslän genom Götaland till Östergötland och Södermanland; sedan 1970-talet finns den överallt även i Göteborgstrakten.
Biologi
Hanarna patrullerar i sitt sökande efter nykläckta honor. Fjärilarna är flitiga blombesökare och parning sker ofta på blommor. Flykten är vanligen långsam, men under parningsleken visar hanarna upp en mycket snabb och virvlande flykt.