Kännetecken
Vingspann 45–58 mm. Hanens översida är gulröd med svarta fläckar och doftfjäll på vingribborna; honan varierar från gulröd med små svarta fläckar till mörkt brungul med grönskiftande svart pudring närmast vingroten. Bakvingens undersida är på den inre delen olivgrön med 12–14 silverfläckar, varav de större är ovalt utdragna i vingribbornas längdriktning. Längre utåt är bakvingen brungul och utan bruna ögonfläckar – vilket skiljer arten från skogs- och hedpärlemorfjärilen. Utkanten har små silverfläckar innanför gröna kantmånar.
Liknande arter
Skiljs från skogspärlemorfjäril och hedpärlemorfjäril på att bakvingens yttre del på undersidan saknar bruna ögonfläckar. För övrigt finns inga förväxlingsarter beskrivna i de undersökta källorna.
Utbredning
Jämnt utbredd över hela Sverige från Skåne till södra Lappland; även i grannländerna utbredd i alla provinser. I Norge påträffad längs hela kusten till Troms. Världsutbredningen omfattar hela Europa utom Medelhavets och Atlantens isolerade öar och sträcker sig från Atlasbergen i Nordafrika till Kazakstan, Tian Shan, Altaj och Japan.
Biologi
Värdväxter är flera violarter: buskviol, kärrviol, sandviol, strandviol, styvmorsviol och ängsviol. Honan lägger äggen utspridda ett och ett eller några tillsammans på större plantor där dessa växer solexponerat. Den nykläckta larven förtär endast äggskalet innan den övervintrar bland markens lövrester; den blir åter aktiv i mitten av april och är fullväxt i första hälften av juni. Förpuppningen sker i skrymslen helt nära markytan, helst på stenar och stubbar; puppstadiet varar 2–3 veckor. Båda könen är flitiga blombesökare med förkärlek för klint, vädd och tistel. I odlingslandskapet har arten minskat kraftigt på grund av kvävegödning.