Kännetecken
Vingspann 30–35 mm. Ovansidan är mörkbrun med ett tunt svansutskott på bakvingen; hanen har en ljusgrå doftfjällsfläck i diskcellen och ett avbrutet diffust utkantsband av gulröda fläckar nedtill på bakvingen, honan ett utkantsband av gulröda fläckar på båda vingparen. Undersidan är gulaktigt brun med en tvärlinje av avbrutna vita streck och ett gulrött utkantsband som inåt kantas av svarta prickar med tunn vit inramning.
Liknande arter
Liknar krattsnabbvinge (Satyrium ilicis) och almsnabbvinge (S. w-album); krattsnabbvinge har en mindre utbredd orange teckning på bakvingens undersida utan inramning av distinkta svarta kantmånar och runda prickar.
Utbredning
I Sverige från Skåne och Blekinge till Öland och östra Småland, där den idag har sitt främsta utbredningsområde; sedan slutet av 1990-talet expanderat norrut till Östergötland. I Danmark nu sannolikt försvunnen. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien genom Europa och Sibirien till Altaj, Mongoliet, Amurområdet, Japan och Korea.
Biologi
Den viktigaste värdväxten är slån (Prunus spinosa). Övervintringen sker som fullbildad larv i ägget och den nykläckta larven gnager sig tidigt på våren in i en sprickande bladknopp. Tillväxten tar fyra till elva veckor och förpuppningen sker mot en kvist; puppan liknar fågelspillning. Populationerna är vanligen individfattiga och arten förbises lätt. Honungsdagg från bladlöss är sannolikt den främsta näringsresursen.