Kännetecken
Vingspann 28–34 mm. Ovansidan är mörkbrun med korta svansutskott på bakvingarna och en gulröd punkt vid bakhörnet; honan har en stor gulröd fläck på framvingen. Undersidan är brun med en tunn, vit, regelbundet avbruten tvärlinje som påminner om kaststygn genom tyg, från framvingens framkant till bakvingens bakhörn. På bakvingen finns ett i gulröda fläckar uppdelat utkantsband.
Liknande arter
Liknar sina närmaste släktingar almsnabbvinge (Satyrium w-album) och busksnabbvinge (S. pruni), men har en mindre utbredd orange teckning på bakvingarnas undersida och det orangefärgade fältet saknar inramning av distinkta svarta kantmånar och runda prickar.
Utbredning
I Sverige i östra Skåne (från sydöstra hörnet till Brösarp och Vä) samt mellan Bromölla och Rödeby i Blekinge, och längs en kraftledningsgata in i Småland (Nybro). Utdöd i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från norra Spanien österut till Libanon och södra Ural.
Biologi
Larven lever på ek och bergek och övervintrar fullbildad i ägget; den bryter skalet vid knoppsprickning och livnär sig först av knoppar och späda blad. Tillväxten tar 4–5 veckor och förpuppningen sker på torra löv på marken. Honan lägger färre än 100 ägg. Fjärilarna håller sig främst i trädkronornas nedre solexponerade delar där hannarna samlas i parningslekar. Till skillnad från övriga trädbundna snabbvingar besöker den även lågväxta blommor som timjan.