Artguide · Sverige
Tjockhuvudfjärilar · Sverige

Smultronvisslare

Pyrgus malvae

Smultronvisslare är den minsta av de svenska visslarna och en av våra tidigaste vårfjärilar. Den är utbredd i hela södra Norden med stabil populationstrend i Sverige.

Status i det här landetAllmän i SverigeLC (Livskraftig)
Smultronvisslare

Flygtid

Flygtiden sträcker sig från början av maj till mitten eller slutet av juni; sällsynt påträffas enstaka individer i augusti som kan vara en partiell andrageneration.

Livsmiljö

Solexponerade ytor med kortvuxen markvegetation i frisk till fuktig skogsmark, på hyggen, vägslänter, klippängar och ibland på myrmark, även på trädlösa skärgårdsöar.

Kännetecken

Vingspann 20–24 mm. Vingarna har på översidan mörkgrå till svart grundfärg med skarpt avgränsade, rent vita fläckar. Framvingen har ofta en rad tydliga vita fläckar närmast utkanten. Storleken är ett bra kännetecken i fält: den är mindre än myrvisslare, blomvisslare och kattunvisslare.

Liknande arter

Arten är mindre än myrvisslare, blomvisslare och kattunvisslare, vilket är ett bra kännetecken i fält. Backvisslare är obetydligt större men saknar skarpa vita fläckar på bakvingens översida. Teckningen på bakvingeundersidan är relativt konstant och användbar för artbestämning vid tveksamhet.

Utbredning

Smultronvisslare är utbredd i hela södra Norden, men ovanligare nära nordgränsen som utgörs av Gudbrandsdalen i Norge samt Höga kusten i Ångermanland. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och England genom Europa och Sibirien till Japan. Populationstrenden är stabil i Sverige.

Biologi

Värdväxter är smultron och olika låga fingerörter, främst blodrot. Fjärilen flyger snabbt och är svår att följa med blicken; bäst studeras den när den besöker blommor eller vilar med öppen vingställning på en uppvärmd yta. Arten är övervägande lokaltrogen.