Kännetecken
Vingspann 28–32 mm. Vingarna är på översidan svartbruna med stora, tydliga vita fläckar och klädda med grå behåring; individer från Lappland är tätare och ljusare behårade så att vingarna verkar grönaktigt grå. Bakvingens undersida är svartbrun med vita ribbor och vita fläckar.
Liknande arter
Den är lik smultronvisslare, kattunvisslare och blomvisslare. På bakvingens undersida har tvärbandets inre kant en inåtriktad vit tapp i centrum – till skillnad från smultronvisslare och kattunvisslare, där innerkanten är jämn.
Utbredning
Myrvisslare förekommer i Sverige från norra Västmanland till nordligaste Lappland, men är mindre utbredd i kustnära regioner; den påträffas i alla fjällområdens myrmarker. I Finland är utbredningen glesare än för andra nordliga dagfjärilsarter knutna till myrmarker.
Biologi
Hanarna använder både patrullering och stationär bevakning för att hitta en partner. Arten håller sig vanligen till våtmarker men besöker även blommor i öppnare och torrare mark där våtmarkerna naturligt övergår, till exempel i kraftledningsgator.