Artguide · Sverige
Tjockhuvudfjärilar · Sverige

Kattunvisslare

Pyrgus alveus

Kattunvisslare är en sällsynt svartbrun tjockhuvudsfjäril med vita fläckar, knuten till torra och nederbördsfattiga marker. Den är rödlistad som sårbar.

Status i det här landetSällsynt i SverigeVU (Sårbar)
Kattunvisslare
Foto: (c) Andrejus Gaidamavičius, some rights reserved (CC BY) · CC BY 4.0

Flygtid

På fastlandet flyger fjärilen från slutet av juni; på Gotland från mitten av juli till mitten av augusti.

Livsmiljö

Torrängar och stenig mark, till exempel alvarmark, klapperstensstränder, rasmarker, kraftledningsgator med stenblock och stenbrott i de torraste delarna av Sverige.

Kännetecken

Vingspann 26–29 mm. Vingarna är på översidan mörkgrå till svartbruna, på framvingarna med tydliga vita fläckar, på bakvingarna med diffusare ljusgrå fläckar. Bakvingens undersida är brun med stora, ibland sammanflytande vita fläckar; det vita tvärbandet har i övre hälften en jämn inre kant. Till skillnad från smultronvisslare saknas vita kantfläckar på framvingens översida.

Liknande arter

Arten är mycket lik smultronvisslare, myrvisslare och blomvisslare. Den skiljs säkrast på teckningen av bakvingens undersida: det vita tvärbandets inre kant är jämn, utan den inåtriktade vita tappen som myrvisslare och blomvisslare har.

Utbredning

Kattunvisslaren har alltid betraktats som sällsynt inom det fennoskandiska utbredningsområdet och det lägsta antalet fyndplatser finns i Sverige. Utbredningen är tydligt fokuserad till regioner med lägre årsnederbörd eller till livsmiljöer med stora ytor naken mark.

Biologi

Värdväxter är ljus solvända och ölandssolvända i sydöstra Sverige; inom större delen av utbredningsområdet i Norden måste arten ha ytterligare värdväxter. Honan lägger äggen utspridda ett och ett på bladöversidor; larverna övervintrar efter några veckors tillväxt i en spånad.