Kännetecken
Vingspann 21–33 mm. Hannens ovansida är blåglänsande med mycket smalt svart sömfält. Honan uppträder med både bruna och blå former; norrut dominerar honor med blå ovansidor och gulröda kantmånar. Undersidan är askgrå hos hanen och ljust gråbrun hos honan med glänsande blågröna fjäll i rotfältet. Ett av de bästa kännetecknen är 1–3 prickar innanför den streckformiga diskfläcken på framvingens undersida.
Liknande arter
Liknar silverblåvinge (Polyommatus amandus), men har till skillnad från den en vit kil på bakvingens undersida och svarta prickar innanför diskfläcken på framvingens undersida.
Utbredning
Allmän och utbredd i hela Norden, i norr till Lofoten, Troms och Finnmark; bofast på Gotska Sandön. En av Europas mest utbredda blåvingearter. Världsutbredningen sträcker sig från Kanarieöarna och Nordafrika genom Europa till norra Ural, Kazakstan, Altaj och Tian Shan.
Biologi
Den främsta värdväxten är käringtand (Lotus corniculatus), men arten utnyttjar även rödklöver, vitklöver, foderlusern och busk- och puktörne. Honan lägger äggen på unga plantor, gärna på översidan av unga skott eller intill blommor. Utvecklingen är snabb och arten övervintrar i fjärde larvstadiet. Hannarna är både revirhållande och patrullerande.