Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Väpplingblåvinge

Polyommatus dorylas

Väpplingblåvinge är en reliktart i Sverige, isolerad minst 60 mil från närmaste populationer söder om Östersjön. Den förekommer på några lokaler i Skåne och mer utbredd, men sällsynt, på Öland och Gotland.

Status i det här landetSällsynt i SverigeNT (Nära hotad)
Väpplingblåvinge
Foto: Charles J. Sharp · CC BY-SA 4.0

Flygtid

Flyger från början av juli till mitten av augusti, med utsträckt kläckningsperiod.

Livsmiljö

Sandstäpp och alvarhed, främst i miljöer som inte är alltför vindexponerade utan omges av träd och buskage. På Öland ibland på torrare betesmarker med bruten hävd och trädesåkrar i anslutning till alvarhedar.

Kännetecken

Vingspann 28–35 mm. Hannens ovansida är sidenglänsande ljusblå med smala svarta sömfält som gradvis är bredare mot framhörnen. Honan är brun med diffusa gulröda kantfläckar. Undersidan är mycket karakteristisk: askgrå till ljusbrun grundfärg, breda vita utkantsbårder, större vitringade svarta prickar på framvingarna, mindre svarta prickar med vit ring på bakvingarna och små gulröda utkantsfläckar.

Liknande arter

Hannarna skiljer sig i fält från puktörneblåvinge (Polyommatus icarus) genom en intensivare och ljusare blå färg.

Utbredning

På några lokaler i sydöstra och nordöstra Skåne, mer utbredd men tämligen sällsynt på Öland och Gotland; tidigare även i Blekinge, Småland och Uppland. Aldrig påträffad i Danmark. Världsutbredningen omfattar södra och mellersta Europa samt Turkiet, med nordvästgräns från norra Spanien till mellersta Tyskland och Sverige.

Biologi

Värdväxten är getväppling (Anthyllis vulneraria); äggen läggs ett och ett på tjocka äldre blad nära markytan. Larven minerar som liten bladen, uppvaktas av myror och övervintrar i andra stadiet; efter övervintringen tillväxer den i drygt två månader och lever då främst av blommorna. Hannarna patrullerar i snabb flykt över ganska stora revir.