Kännetecken
Vingspann 31–36 mm. Hannens ovansida är sidenglänsande ljusblå med smalt svart sömfält kantat av gråsvart pudring på vingribborna. Honan kan vara helt brun, men är särskilt i mellersta och norra Sverige ofta mer eller mindre blå från mitten mot roten. Undersidan är askgrå med tydliga streckformiga diskfläckar och tydliga punktrader.
Liknande arter
Skiljs från puktörneblåvinge (Polyommatus icarus) på att den saknar den vita kilen på undersidan av bakvingen och de svarta prickarna innanför diskfläcken på undersidan av framvingen; den är också generellt något större.
Utbredning
I Sverige i stora delar av landet, från norra Värmland genom Dalarnas och Hälsinglands odlingsbygder och vidare i kustnära områden norrut till Norrbotten; har expanderat kraftigt i Norrland. I Norge sydlig och östlig; i Finland till 67° N. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika genom Europa, Turkiet, Kaukasus, Centralasien och Sibirien till Mongoliet, norra Kina och Amurområdet.
Biologi
Värdväxter är flera ärtväxter, bland annat gulvial, kråkvicker och foderlusern. Äggen läggs ett och ett på översidan av bladfästen och kläcks efter cirka en vecka. Larven uppvaktas av myror och övervintrar redan i andra stadiet. Hannarna patrullerar gärna genom öppna korridorer i ängsartad skog och samlas på blomrika ytor.