Kännetecken
Vingspann 21–28 mm. Hannen är blå på ovansidan med smalare och skarpare avgränsade svarta sömfält än hos ljungblåvinge; bakvingarna har en rad svarta prickar som ofta är tydligt urskiljbara. Honan är även i södra Sverige mer blå på ovansidan än ljungblåvingens hona. Säkrast skiljs arterna åt på att hedblåvinge saknar den krökta taggen vid framskenbenets spets som ljungblåvinge har. Undersidan är ljusare hos hanen än hos honan.
Liknande arter
Liknar ljungblåvinge (Plebejus argus) och kronärtsblåvinge (P. argyrognomon); hedblåvinge saknar den krökta taggen vid framskenbenets spets som bara ljungblåvinge har.
Utbredning
Förekommer i hela Norden till 70° N i Finnmark, men saknas på Island; bofast på Gotska Sandön. I södra Europa främst i bergsområden. Världsutbredningen sträcker sig från Europa, Turkiet och Transkaukasien till Altaj, och i Nordamerika från Alaska till Labrador.
Biologi
Värdväxter är bland annat ljung, odon, ölandssolvända, harris och havtorn. Äggen övervintrar. Larverna har ett nära förhållande till myror som vårdar dem; den nordliga underarten lapponicas larver vårdas av nordslavmyra (Formica lemani). Underarten lapponica har tvåårig livscykel och övervintrar första året som ägg och andra året som puppa. Hannarna patrullerar i sökandet efter nykläckta honor.