Kännetecken
Vingspann 33–42 mm. Ovansidan är blå med breda, oskarpt avgränsade grå ytterkanter, hos honan mer brunsvarta men alltid blå i centrum. Båda könen har flera stora, längdutdragna svarta fläckar på framvingarnas mitt och vanligen mindre svarta fläckar på bakvingarna. Undersidan är ljusgrå med fullt antal större vitringade svarta prickar och rikligt med blå pigment nära bakvingens rot.
Liknande arter
Kan bara förväxlas med alkonblåvingen (Phengaris alcon), som dock flyger i helt andra miljöer.
Utbredning
Tidigare utbredd från Skåne till Värmland och norra Uppland; idag bara någorlunda utbredd på Öland och Gotland, i övrigt bara på ett fåtal lokaler på fastlandet. Aldrig påträffad i Norge; minskar i Finland och Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien och England genom Europa och Sibirien till Mongoliet och Nordkina. Arten återintroducerades med framgång i England med individer från Öland.
Biologi
Värdväxterna är backtimjan och stortimjan, ibland kungsmynta. Larven lever först av blomman och söker sedan upp myror av hedrödmyra (Myrmica sabuleti), som bär den till boet där den livnär sig av myrornas larver och övervintrar som halvvuxen. Avståndet mellan värdväxt och myrbo får inte överstiga några få meter. Arten är mycket sårbar: den är långsiktigt beroende av beteshävd som håller vegetationen lågvuxen och solvarm.