Kännetecken
Vingspann 50–58 mm. Hanen har spetsigare framvingar än honan, som är mer rundvingad med bredare ljusa tvärband. Vingarnas översidor är gråbruna med svart- och vitfläckiga vingfransar. Framvingen har normalt tre ögonfläckar (antalet kan variera mellan två och sex) och bakvingen normalt fyra, men de kan saknas helt. Ögonfläckarna omges av i vingens längdriktning utdragna, ljust ockragula fläckar som bildar tvärband. Arten skiljer sig från de övriga Oeneis-arterna genom att vingribborna på undersidan saknar vitpudring och att bakvingen saknar tydligt bakhörn och därför har en mer oval form.
Liknande arter
Skiljs från övriga Oeneis-arter på undersidans vingribbor utan vitpudring och bakvingens ovala form utan tydligt bakhörn. För övrigt finns inga förväxlingsarter beskrivna i de undersökta källorna.
Utbredning
Förekommer i Sverige från mellersta Småland, östra Västergötland och Östergötland till granskogsgränsen i norra Lappland; lokal och sällsynt längst i söder och norr, men utbredd och tämligen allmän från norr om Vänern, Hjälmaren och Mälardalen till mellersta Norrbotten. Undviker kusten i söder och saknas på Öland och Gotland. I Norge och Finland vida spridd. Världsutbredningen sträcker sig från Fennoskandien och Baltikum genom Ryssland och Sibirien till Mongoliet, Korea och Magadan, samt i Nordamerika från Alaska till Colorado.
Biologi
Söder om polcirkeln påträffas arten endast under jämna år, vilket tydligt visar att den har en tvåårig livscykel. Värdväxterna är i Sverige ullarter; honan lägger äggen utspridda ett och ett på dvärgbjörk och små tallar ovanför värdväxterna. Larverna övervintrar första vintern i 3:e stadiet, är sannolikt främst nattaktiva och tillväxer mycket långsamt. Hanarna kläcker före honorna och patrullerar metodiskt mossekantens grövre tallar i jakt på nykläckta oparade honor, ofta i spiral upp längs stammen.