Kännetecken
Vingspann 26–34 mm. Vingarna är på översidan brungula; hanen har obetydligt brunare breda utkantsbårder medan honan har avsevärt mörkare bruna utkantsbårder och ibland den brungula färgen upplöst i fläckar. Honan saknar de långa spolformiga linjer med doftfjäll som finns på hanens framvingar. Undersidan är orangegul utan tydlig teckning, ibland med ett tvärband av ljusare fläckar.
Liknande arter
Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna. Silversmygare skiljs genom sin gröna undersida med talrika vita fläckar.
Utbredning
Ängssmygare är en långsamt expanderande art som vid slutet av 1800-talet nådde till Hälsingland och hundra år senare finns upp till Norrbotten, men saknas i Lappland. Den är påträffad i alla landskap utom på Gotland. I Norge förekommer den i alla sydliga fylken och i Finland i hela södra och mellersta delen.
Biologi
Hanarna är starkt revirhävdande och uppehåller sig gärna där öppna korridorer i skogslandskapet sammanstrålar, till exempel gläntor vid vägskäl. Vid intrång utkämpas regelrätta flygbataljer högt över trädtopparna.