Kännetecken
Vingspann 60–71 mm och könen är lika. Mycket lik körsbärsfuksen, men vingöversidans färg är något rödare och vingarnas ytterkanter något tydligare tandade. Det brunsvarta utkantsbandet är vanligen bredare och mer diffust avgränsat inåt. Av de tre gulaktiga fläckarna vid framvingens framkant hos körsbärsfuksen är endast den yttre tydlig och mer gulvit hos videfuksen. Den otvetydigaste skillnaden är att mellan- och bakbenen har ljusbrun behåring hos videfuksen medan körsbärsfuksen har mörkbrun behåring. Undersidan är marmorerad i brunaktiga nyanser med färre svarta tvärstreck på bakvingens inre hälft.
Liknande arter
Mycket lik körsbärsfuks (Nymphalis polychloros); den säkraste skillnaden är den ljusbruna behåringen på mellan- och bakbenen samt det bredare, diffusare utkantsbandet.
Utbredning
I Sverige första gången påträffad i Skåne 1954; endast tillfällig i Norden med en kortvarig etablering under 1950-talet i nordöstra Skåne och Blekinge. År 2004 åter i Sverige med fynd i sydöstra Småland och Oxelösunds skärgård. I Danmark fåtaligt, främst på Bornholm; i Finland immigration i ungefär tioåriga intervaller med cirka 50 individer 2004 och sannolik fortplantning. Inte påträffad i Norge. Områden med mer stabil årlig reproduktion sträcker sig från Ukraina och Ryssland genom Sibirien och Mongoliet till Nepal, Korea, Japan och Kamtjatka.
Biologi
Värdväxter är främst olika videarter, främst sälg och gråvide, men ibland även alm. Äggen läggs under våren i täta grupper runt tunna kvistar. Larvernas utveckling är social och lik körsbärsfuksens med förpuppning efter 4–5 veckor. Arten fluktuerar mycket kraftigt med lokala och regionala massförekomster med längre tidsintervaller; vid sådana tillfällen har den mer temporärt etablerat sig västerut. Fjärilarna lockas starkt till sav och kan lockas till snören doppade i sockrat vin.