Kännetecken
Vingspann 36–42 mm; honan är aningen större med ofta blekare fläckar utåt. Vingarnas översidor är sammetssvarta med brun ton och små ljusa fläckar som inte bildar något nätmönster; hanens fläckar är enfärgat brunröda, honans mer brungula. De säkraste kännetecknen finns på bakvingens undersida: det bruna tvärbandet i det yttre mellanfältet är kraftigare mörkskuggat vid innerkanten och bandets bruna celler har en svart fläck som inåt omges av en ljus aura. Sömfältet är svavelgult.
Liknande arter
Kan förväxlas med vissa former av skogsnätfjäril (Melitaea athalia) och veronikanätfjäril (M. britomartis). Veronikanätfjärilen är dock sannolikt försvunnen från Sverige.
Utbredning
Förekom tidigare i stora delar av södra och mellersta Sverige upp till mellersta Norrland; har numera försvunnit från flera regioner och antalet lokaler har minskat påtagligt. I Norge i östra Sörlandet och sydligaste Östlandet samt innerst i några fjordar. I Danmark var den utdöd men har återintroducerats med individer från Skåne. Världsutbredningen är uppdelad på många isolerade regioner från Europa genom Sibirien till Japan och Korea.
Biologi
I Norden helt knuten till vänderotarter: på fastlandet främst flädervänderot, på Öland småvänderot. Honan lägger cirka 100 ägg i ett regelbundet lager på undersidan av solexponerade blad. Nykläckta larver lever ganska oskyddat på bladets undersida; senare spinner de en spånadsväv. Efter 3–4 veckor förbereder sig larverna i 3:e–4:e stadiet för övervintring i ihoprullade torra löv. Efter övervintringen lever larverna solitärt. I Bergslagen återgår hälften av en larvkull till förnyad diapaus och blir fjärilar först påföljande sommar. Förpuppningen sker lågt i örtvegetationen; fjärilarna kläcks efter 2–3 veckor.