Kännetecken
Vingspann 37–46 mm; Gotlands underart winbladi är avsevärt mindre (hane cirka 33 mm, hona 35–39 mm). Vingarnas översida är brunsvart med tre breda brungula tvärband. Bakvingarnas bredaste brungula tvärband har nästan alltid en svart fläck i centrum av varje cell – ett av de bästa igenkänningstecknen i fält. Bakvingens undersida är vitgul med ett distinkt, svartkantat brungult yttre tvärband med en svart fläck i varje cell.
Liknande arter
Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.
Utbredning
Har stadigt minskat i takt med igenväxning av marginella odlingsmarker. Utanför Öland och Gotland, där den fortfarande är utbredd och lokalt talrik, finns den endast mycket lokalt: i Skåne på sandstäpp och sandiga områden, i Östergötland och längs Vättern, på västkusten i Göteborgs skärgård och på Kosteröarna samt på östkusten från Östergötland till Uppland. I Finland noggrant studerad på Åland (cirka 400 förekomstytor). Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Norden genom Europa och Sibirien till Mongoliet, västra Kina och Jakutien.
Biologi
Värdväxter är axveronika, svartkämpar och vid torka ibland gulkämpar. Honan lägger 100–200 ägg i grupper på bladundersidor. Larverna lever socialt i spinntrådsväv, tillväxer i upp till två månader och övervintrar i 4:e–5:e stadiet. Förpuppningen sker lågt i torrt gräs; puppstadiet varar 2–4 veckor. Larverna angrips av brackstekeln Cotesia melitaearum. Omfattande studier på Åland har visat att arten är beroende av en metapopulationsdynamik: förekomstytorna är små och utspridda och måste ligga tillräckligt tätt för att individer ska kunna vandra mellan dem och motverka inavel.