Kännetecken
Vingspann 32–42 mm hos den mest utbredda underarten lachares; fjällunderarten norvegica är mindre (29–33 mm). Vingarnas översida är svartbrun med tre brunröda till brungula tvärband av fläckar utanför diskfältet. De säkraste artskiljande karaktärerna finns på bakvingens undersida: den är vanligen blekt halmfärgad med ett brunrött yttre tvärband med distinkt svart inramning, men tvärbandet saknar kraftig skuggning inåt och de svarta fläckarna i cellernas mitt som alltid finns hos sotnätfjärilen.
Liknande arter
Kan förväxlas med mörka individer av sotnätfjäril (Melitaea diamina) och med veronikanätfjäril (M. britomartis); de säkraste kännetecknen finns på bakvingens undersida enligt beskrivningen ovan.
Utbredning
Förekommer i hela Norden från södra Jylland och Skåne till inre Porsangerfjorden och Sör-Varanger i Nordnorge, men undviker Atlantkusten. Underarten norvegica lever längs hela fjällkedjan till Finnmark. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien, södra England och Norden genom hela Europa och Sibirien till Jakutien, Korea och norra Kina.
Biologi
Honor lägger 30–70 ägg i oregelbundna hopar på kovallarter, i sydligare områden även på teveronika, axveronika och svartkämpar. Nykläckta larver spinner en liten spånad men blir senare solitära; de övervintrar i 3:e–4:e stadiet. Hos underarten lachares utvecklas 75 procent av larverna till fjärilar samma år medan övriga återgår i diapaus, så att livscykeln tar 2–3 år. Puppstadiet varar 2–3 veckor. Hanarna patrullerar för att hitta nykläckta honor.