Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Violettkantad guldvinge

Lycaena hippothoe

Violettkantad guldvinge är en stor guldvinge med glänsande gulröda hannar och violettskimrande pigment. Den är utbredd i hela Sverige men har minskat påtagligt i söder sedan 1980-talet.

Status i det här landetSällsynt i SverigeNT (Nära hotad)
Violettkantad guldvinge

Flygtid

Flyger från mitten av juni till början av augusti, i norr vanligen från början av juli och ibland till mitten av augusti.

Livsmiljö

Frisk till fuktig ängsmark, gärna intill kärrartad mark eller i sluttningar med riklig tillförsel av ytligt markvatten. Trivs på traditionellt hävdade slåtterängar; i fjällen upp till 1 100 m ö.h.

Kännetecken

Vingspann 30–35 mm. Hannen är glänsande gulröd på ovansidan med svarta ytterkanter och violettskimrande pigment längs framvingens framkant och på bakvingens nedre hälft. Honan är svartbrun på framvingarna med mer eller mindre utbredda gulröda pigment, svarta diskfläckar och två tvärband av svarta fläckar, den inre raden jämnt böjd. Undersidan är gulgrå med tydligt ljuskantade svarta prickar.

Liknande arter

Honan kan möjligen förväxlas med vitfläckig guldvinge (Lycaena virgaureae), violett guldvinge (L. helle) eller mindre guldvinge (Lycaena phlaeas). De mest liknande arterna, ametistguldvinge och sotguldvinge, är ännu inte påträffade i Sverige.

Utbredning

Utbredd i hela Sverige, men påtagligt minskande i söder sedan 1980-talet. I Norge genom hela landet till Finnmark; tidigare utbredd i Danmark och Finland, men minskar nu kraftigt där. Världsutbredningen sträcker sig genom mellersta, norra och östra Europa till Sibirien, Altaj, Mongoliet och Amurområdet.

Biologi

Den viktigaste värdväxten är ängssyra (Rumex acetosa). Äggen läggs ett och ett på bladen och kläcks efter 1–2 veckor. Den tröga larven förbereder sig för övervintring i tredje stadiet och förpuppas följande vår nära markytan. Hannarna patrullerar i rask flykt i sökandet efter honor. Båda könen är flitiga blombesökare.