Kännetecken
Vingspann 69–90 mm. Honan är större än hanen med bredare vita tvärband. Vingarnas översida är svart eller brunsvart, vanligen med blågrön skiftning. Framvingen har ett i vita fläckar upplöst tvärband och bakvingen ett vitt tvärband med roströda månfläckar ett stycke innanför utkanten. Teckningen går igen på undersidan, som dock är övervägande rostfärgad och blågrå.
Liknande arter
Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.
Utbredning
Har under 1900-talet utvidgat sitt utbredningsområde norrut till Västerbotten; norrut lokalt förekommande och sällsynt, mer talrik norrut till södra Dalarna. Saknas i västerhavets omedelbara närhet och förekommer inte längre i Danmark. I Norge endast i södra och sydöstra delarna; i Finland återinvandrad från sydost. Världsutbredningen sträcker sig från Frankrike och Balkan genom Norden och Sibirien till norra Kina, Japan och Jakutien.
Biologi
Värdväxten är asp. Honan lägger äggen utspridda ett och ett på översidan av aspblad. Den lilla larven äter av bladet från spetsen och lämnar kvar mittnerven; i september formar den en avbiten bladbit till en hylsa vari den övervintrar. Efter övervintringen är tillväxten i maj–juni avsevärt snabbare och larven förpuppar sig hängande från bladfästet; puppstadiet varar cirka tre veckor. Det är nästan enbart hanarna som kommer ner till marknivån, där de landar vid vattenpussar på grusvägar för att suga upp fukt och salt. Nykläckta fjärilar är orädda och nyfikna och landar ofta på svettiga människor.