Kännetecken
Vingspann 48–59 mm. Vingarnas översida är brunsvart med breda vita tvärband som på framvingarna är uppdelade i fläckar. Utanför tvärbanden finns på båda vingparen dubbla rader av små svarta fläckar. Undersidan är kanelbrun med samma vita tvärband och svarta prickar, samt ett brett, ljust blågrått fält från bakvingens rot till bakhörnet. Honan är större än hanen med mer rundade framvingar och bredare vita tvärband.
Liknande arter
En mindre kopia av den mer välkända aspfjärilen (Limenitis populi). En liten tryfjäril kan förväxlas med en stor hona av kartfjäril (Araschnia levana) av andra generationen.
Utbredning
Tidigare etablerad i Sverige under en kortare period (första bekräftade fyndet Skåne 1946), därefter utdöd med sista kända exemplaren 1969 på Stenshuvud. Återfunnen 2003 på Falsterbonäset och bofast sedan 2016 i Järavallens naturreservat; på senare tid även återkommande på andra platser i Skåne samt enstaka bekräftade observationer i Småland och Uppland. Känd från Danmark sedan 1800-talet och expanderande i Baltikum. Världsutbredningen är uppdelad i två områden: Europa från Frankrikes atlantkust till södra Ural, och Asien från Amur till Japan och Korea.
Biologi
Värdväxten är vildkaprifol (i Baltikum skogstry). Honan lägger äggen utspridda ett och ett på kanten av äldre blad av kaprifolplantor i halvskugga, 2–3 meter över marken. Larven angriper bladet från spetsen och lämnar kvar mittnerven. I slutet av augusti eller början av september spinner den samman ett halvätet blad till en hylsa vari den övervintrar; i april lämnar den hylsan och förpuppar sig i början eller mitten av juni. Puppstadiet varar 2–3 veckor. Fjärilarna håller sig mest i trädtoppshöjd men besöker blommor, grusvägar med vatten och salt samt jäst fruktsaft.