Kännetecken
Vingspann 34–42 mm. Vingarnas översida är mörkbrun med svarta, vitkärnade ögonfläckar: på framvingen en större ögonfläck och ofta två ögonpunkter, på bakvingen 3–4 mindre ögonfläckar. Rödgula fält utbreder sig närmast runt ögonfläckarna. Bakvingens undersida är gråbrunspräcklig med vågiga tvärband och 6–7 ögonfläckar. Honan saknar doftfjällsband, är större än hanen och har mer utbredda rödgula fält.
Liknande arter
Mycket lik vitgräsfjäril (Lasiommata maera), men berggräsfjärilen är mindre och har vanligen fler och tydligare mörka tvärlinjer på framvingen och ibland en tvärlinje på bakvingen.
Utbredning
I Sverige en tämligen allmän låglandsart, sällsyntare mot fjällkedjan och längs västkusten; möjligen försvunnen från Skåne, saknas på Öland men allmän på Gotland. I Danmark endast tillfälligt påträffad. Världsutbredningen sträcker sig från isolerade förekomster i Pyrenéerna och Alperna och mer sammanhängande från Fennoskandien genom västra Ryssland och Sibirien till Amurfloden. Bedöms som livskraftig i Europa men nära hotad inom EU.
Biologi
Äggen läggs utspridda ett och ett på hundäxing och rödsvingel, möjligen även på bergslok; äggutvecklingen tar 1–2 veckor. Larverna äter av bladen, är väl kamouflerade och svårfunna, och tillväxten fram till förpuppningen tar 3–5 veckor. Övervintring sker alltid i puppstadiet, med puppan fäst på stenar. Fjärilarna är mycket skygga, flyger snabbt och knyckigt vid störning och är lokaltrogna.