Kännetecken
Vingspann 35–50 mm; dvärgexemplar med 30–35 mm förekommer ganska ofta. Vingarnas översidor är ljust gulröda med rundade svarta fläckar och saknar mörkare vingribbor; vingformen är något kantig, lik kartfjärilens. Bakvingens undersida har större silverfläckar och fler ögonfläckar med silverfärgade kärnor än någon annan art. Honan är större med mer grönaktig lyster i vingarnas svartbruna rotfält.
Liknande arter
Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.
Utbredning
Antalet och utbredningen fluktuerar kraftigt; under år med populationsökning påträffas den överallt i södra Sverige. De permanenta fortplantningsområdena ligger sannolikt i kustnära områden från Skåne till östra Svealand. Från Dalarna och norrut sporadisk till Västerbotten. I Europa överallt utom Nordsjökusten och Storbritannien. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Europa till norra Indien, Afghanistan och Mongoliet.
Biologi
Äggen läggs utspridda ett och ett på blad av styvmorsviol och åkerviol eller på torra växtrester i deras närhet. Sommarens larvutveckling kan vid gynnsam väderlek vara mycket snabb, endast två veckor. Andra generationens avkomma övervintrar i 3:e–4:e stadiet och fullbordar tillväxten i april–maj. Puppan hänger lågt i vegetationen och kläcks efter 1–2 veckor. Under år med kraftig populationstillväxt migrerar arten och kan då påträffas nästan överallt, men söker sig alltid till torra ytor.