Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Klöverblåvinge

Glaucopsyche alexis

Klöverblåvinge är en tämligen sällsynt men vitt utbredd blåvinge med glänsande ljusblå hannar. Den lever mycket lokalt på kalkrik mineraljord med god vattentillgång.

Status i det här landetLivskraftig i SverigeLC (Livskraftig)
Klöverblåvinge
Foto: Luis Miguel Bugallo Sánchez (Lmbuga Commons)(Lmbuga Galipedia) · CC BY-SA 3.0

Flygtid

Flyger från första dagarna i juni till början av juli; på riktigt varma platser redan i maj.

Livsmiljö

Mycket lokala miljöer med grovkornig basisk mineraljord och god vattentillgång: gläntrik skogsmark längs grusvägar, öppna klippbranter, skalgruspåverkad mark vid havsstränder, grustäkter och kalare klippöar.

Kännetecken

Vingspann 27–36 mm. Hannen är glänsande ljusblå, ofta med silveraktig glans och skarpa svarta sömlinjer. Honan har brunsvarta vingar som vanligen är övervägande blå i mitten och mot roten. Undersidan är ljust vitgrå med kraftigt utbrett grönblått pigment på bakvingen; teckningen är sparsam med större vitringade svarta prickar på framvingarna och mindre, fåtaliga prickar på bakvingarna.

Liknande arter

Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.

Utbredning

I Skandinavien två utbredningscentra: sydöstra Norge och Västsverige till Värmland samt östra Götaland och Svealand, med påträffanden från Skåne till Jämtland och Ångermanland; de håller nu på att växa samman. Världsutbredningen sträcker sig från Algeriet genom Europa, Turkiet, Främre Orienten, Kaukasus och Sibirien till Transbajkal, Mongoliet och norra Kina.

Biologi

Värdväxterna är ofullständigt kända men sannolikt flera ärtväxter; äggläggning har iakttagits på sötvedel och käringtand är trolig värdväxt. Äggen läggs i blommor eller på knoppar och kläcks efter en vecka; larven lever av blommor och fruktämnen och uppvaktas mycket flitigt av myror. Puppan övervintrar under mossa och stenar. Arten har bara en generation per år i hela Europa.