Kännetecken
Vingspann 41–52 mm. Hanens översida är gulröd med svarta fläckar och saknar vanligen de doftfjäll som ger svarta ansvällningar längs vingribborna hos skogspärlemorfjärilen. Honan är brungul med mindre skarpt avgränsad teckning, ofta med mörkare pudring närmare vingroten. I Sverige är formen med övervägande gula pärlemorfläckar på undersidan vanligast, medan formen eris med silverfläckar är något ovanligare; båda formerna påträffas normalt tillsammans.
Liknande arter
Mycket lik skogspärlemorfjäril (Fabriciana adippe); den svenska formen utan silverfläckar på undersidan liknar formen cleodoxa av skogspärlemorfjärilen. Se kännetecknen under skogspärlemorfjäril för säker bestämning.
Utbredning
Har minskat kraftigt under en lång följd av år; under slutet av 1800-talet allmän i södra och mellersta Sverige. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Spanien genom Mellaneuropa, Ryssland och Sibirien till Mongoliet; saknas i Storbritannien och norra Frankrike, nationellt utdöd i Belgien.
Biologi
Övervintringen sker som fullbildad larv i ägget. Den nattaktiva larven lever främst av ängsviol; andra nämnda värdväxter är sandviol, styvmorsviol och buskviol. Larvutvecklingen tar cirka 47–60 dagar. Förpuppningen sker nära markytan under sammanspunna växtdelar och puppstadiet varar cirka 2–4 veckor. Fjärilen är en flitig blombesökare. Arten bildar mer tydligt avgränsade individrika populationer inom begränsade ytor än de närbesläktade större pärlemorfjärilsarterna.