Kännetecken
Vingspann 24–27(–32) mm. Båda könen är mörkbruna på ovansidan; honan har ibland några rödgula kantmånar på bakvingarna. Det jämnbreda ljusare strecket från diskfläcken till utkantsfläckarna på bakvingens undersida skiljer den från övriga helbruna blåvingar, och de utbredda blågröna fjällen på bakvingeundersidans inre del skiljer den från övriga Aricia-arter.
Liknande arter
Honan av turkos blåvinge (Aricia nicias) påminner om brun blåvinge, men på bakvingens undersida når den vita kilen hos brun blåvinge bara fram till diskfläcken, medan den hos turkos blåvinge sträcker sig förbi den.
Utbredning
Sammanhängande utbredningsområde i Sverige från norra Värmland, Västmanland och Södermanlands skärgård till Jämtland, södra Lappland och Tornedalen, samt isolerade lokaler vid Vänern, Vättern, i sydöstra Skåne, på Öland och Gotland. Saknas i Danmark. Världsutbredningen sträcker sig från Spaniens och Italiens bergstrakter genom östra Frankrike, Tyskland och Polen till Norden och vidare genom Turkiet, Ryssland och Sibirien till Kamtjatka och norra Kina.
Biologi
Värdväxterna är blodnäva (Geranium sanguineum) och skogsnäva (G. sylvaticum). Honan lägger äggen ett och ett; på blodnäva gnager den nykläckta larven sig in i fruktämnet. Larven äter bara i två veckor innan den förbereder sig för övervintring i tredje stadiet, och uppvaktas flitigt av myror. Arten uppträder bara med en generation per säsong.