Artguide · Sverige
Praktfjärilar · Sverige

Fjällgräsfjäril

Erebia pandrose

Fjällgräsfjäril är en tålig högfjällsart med mörkbruna vingar och kamouflagefärgad bakvingeundersida. Den flyger på fjällhedar och i fjällbjörkskog från Dalarna till Treriksröset.

Status i det här landetAllmän i SverigeLC (Livskraftig)
Fjällgräsfjäril
Foto: (c) Julia Moning, some rights reserved (CC BY) · CC BY 4.0

Flygtid

Kläckningen börjar normalt i tredje veckan i juni till första veckan i juli. Enstaka individer kan påträffas fram till början av augusti, särskilt i fjällområden med talrika snölegor.

Livsmiljö

Fjälltrakter strax ovan fjällbjörkskogen ner till barrskogsgränsen; främst fuktigare mark där myrstråk omväxlar med torrare fjällhed, samt friska ängar i fjällbjörkskog. Påträffas ofta som enda art i nederbördsrikare fjällområden.

Kännetecken

Vingspann 31–50 mm och könen är lika. Vingarnas översida är mörkt brun, ibland något ljusare gråbrun. Framvingen har ett brett, brunaktigt rött tvärband med 3–4 små ögonpunkter, medan bakvingen kan ha eller helt sakna 1–4 ögonpunkter med brunröda ringar. Bakvingens undersida är fint spräcklig i askgrått eller brunt med ett vågformigt, svartkantat mittvärband. Arten varierar geografiskt: störst och mest tecknad i sydväst, minst och mest entonig längst i norr.

Liknande arter

Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.

Utbredning

Förekommer i hela fjällkedjan; i Sverige från de sydligaste fjällen i Dalarna till Treriksröset, norr om polcirkeln även nedanför fjällen. I Norge från södra Agder till Nordkap. Världen i övrigt: isolerade bergspopulationer i Pyrenéerna, Alperna, Karpaterna, mellersta Italien och södra Balkan, samt från Skandinavien till Kolahalvön och i Asien från Altaj till norra Mongoliet.

Biologi

Fjärilarna är aktiva i soligt väder från tidig morgon och besöker främst blommor under förmiddagen. Hanarna patrullerar livsmiljön i jakt på parningsvilliga honor och parningen sker på marken. Äggen läggs utspridda ett och ett. Larverna lever av gräs; i Nordnorge har de påträffats intill fårsvingel, som förmodas vara en av värdväxterna, och äldre litteratur nämner arter av gröe och svingel. Arten är mer härdig mot djupt snötäcke än de flesta andra dagfjärilar.