Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Ängsblåvinge

Cyaniris semiargus

Ängsblåvinge är en blomrik ängsfjäril med mörkt violettblå hannar och enfärgat bruna honor. Den förekommer i hela Norden och är en flitig blombesökare.

Status i det här landetLivskraftig i SverigeLC (Livskraftig)
Ängsblåvinge

Flygtid

Flyger från andra veckan i juni till tredje veckan i juli. Fjärilarna kläcker ofta relativt samtidigt över hela Sverige.

Livsmiljö

Blomrika miljöer på friska till fuktiga ängs- och betesmarker som tagits ur hävd, längs skogsbilvägar, i kraftledningsgator och på vindskyddade strandängar.

Kännetecken

Vingspann 24–34 mm. Hannens ovansida är mörkt violettblå med brett svart sömfält och vanligen svart pudring på vingribborna närmare ytterkanten. Honan är enfärgat brun. Undersidan är askgrå till brungrå med grönblå fjäll nära vingroten, distinkta vitringade svarta prickar och tydliga smala diskfläckar.

Liknande arter

Honan skulle kunna förväxlas med mindre blåvinge (Cupido minimus), men ängsblåvinge är alltid större. Hos klöverblåvinge (Glaucopsyche alexis) är prickarna på undersidan större på framvingen än på bakvingen, medan de hos ängsblåvinge är jämnstora.

Utbredning

Finns i hela Norden, med nordgräns i inre södra Nordland i Norge och övre Tornedalen i Sverige och Finland; följer kulturbygderna upp i fjälldalarna till Jämtland. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Spanien genom Europa och Sibirien till norra Kina och Korea.

Biologi

Larverna lever av blommor och fruktämnen hos ärtväxter, i Sverige främst rödklöver. Äggen läggs ett och ett i blomkronan och utvecklingen är snabb. Arten uppträder bara med en generation per år i Sverige; larven övervintrar i tredje stadiet. Larverna uppvaktas flitigt av myror. Hannarna patrullerar och spanar stationärt i sökandet efter partner.