Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Mindre blåvinge

Cupido minimus

Mindre blåvinge är en av våra allra minsta fjärilar och en signalart för värdefulla torrängsmiljöer. Den är starkt lokaltrogen och knuten till värdväxten getväppling.

Status i det här landetSällsynt i SverigeNT (Nära hotad)
Mindre blåvinge

Flygtid

Flyger i södra Sverige från mitten av maj till slutet av juni, anpassat till getväpplingens blomning; en sparsam partiell andra generation flyger ibland från slutet av juli till slutet av augusti.

Livsmiljö

Torrängar på kalkklippor eller skalgrus, gärna helt fria från beskuggande träd och i sluttning mot söder eller väster. Arten etablerar sig också i grusgropar, vägskärningar och andra störningsmiljöer med kalkhaltig morän.

Kännetecken

Vingspann 18–25 mm. Könen är lika; hanen har glest med blå vingfjäll på de i övrigt bruna översidorna, främst nära vingroten. Undersidan är ljust gråaktig med fina svartgrå punkter och saknar helt gulröda fläckar.

Liknande arter

Arten kan knappast förväxlas med någon annan, men liknar något honan av den större arten ängsblåvinge (Cyaniris semiargus).

Utbredning

I Sverige mer utbredd på Öland och Gotland; i övrigt bara med ett fåtal förekomstområden per landskap, från södra Sverige till Norrbotten och i fjällvärlden. Även i Danmark, Norge och Finland. Världsutbredningen sträcker sig från Spanien till Turkiet och Kaukasus och vidare genom Sibirien och norra Kina till Kamtjatka och Korea.

Biologi

Värdväxten är främst getväppling (Anthyllis vulneraria), på Öland även fältvedel. Äggen läggs i blommorna där larverna äter av blommor och fruktämnen. Larvutvecklingen tar bara 3–4 veckor; larverna tillbringar resten av sommaren i diapaus och övervintrar som fullvuxna. Arten är starkt lokaltrogen med hög populationstäthet på små ytor.