Kännetecken
Vingspann 25–28 mm. Hannens ovansida är ljust grönblå med skarpt avgränsade, breda mörkbruna utkantsbårder. Honan är brun med lite blått pigment närmast roten. Undersidan är ljust grå till gulgrå med små, otydliga mörka prickar och kantmånar. Genom bakvingeundersidans mitt löper ett långt, kilformat vitt streck med spets som når förbi diskfläcken.
Liknande arter
Honan påminner om brun blåvinge (Eumedonia eumedon), men hos turkos blåvinge sträcker sig den vita kilen på bakvingens undersida förbi diskfläcken, medan den hos brun blåvinge bara når fram till den.
Utbredning
I Sverige från nordligaste Västmanland och Uppland genom Dalarna och hela Norrlands skogslågland och kustbygder till Norrbotten och Lycksele lappmark; saknas i Värmland och Norge. Världsutbredningen består av isolerade områden i östra Pyrenéerna, Alperna, Fennoskandien, Ural och Altaj.
Biologi
Värdväxten är i Sverige främst skogsnäva; honan lägger ägg på vissnande blad. Arten är en flitig blombesökare och påträffas i de blomsterrikaste delarna av ängsmarkerna. Förekomsterna är koncentrerade till älvdalar och skogsbygdernas fäbodvallar, och arten ställer högre krav på livsmiljön än bara en riklig förekomst av värdväxten.