Artguide · Sverige
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Sverige

Fjällvickerblåvinge

Agriades orbitulus

Fjällvickerblåvinge är en fjällart som i Norden bara finns i det södra fjällområdet, i Sverige i Härjedalen och Jämtland. Den lever ovan 800 meter på kalkrika fjällsluttningar där värdväxten fjällvedel växer.

Status i det här landetLivskraftig i SverigeLC (Livskraftig)
Fjällvickerblåvinge
Foto: Geiserich77 · CC BY-SA 3.0

Flygtid

Flyger vanligen i juli, men flygtiden kan variera från tredje veckan i juni till mitten av augusti beroende på år.

Livsmiljö

Fjällsluttningar med kalkrik berggrund, främst över 800 m ö.h., på lavingator eller ovanför fjällbjörkskogen. Nästan alltid i sydvända sluttningar där naken berggrund ger högre marktemperatur.

Kännetecken

Vingspann 25–29 mm. Hannen är blå på ovansidan med en färgton som skiftar mellan ljusblått med grönaktig ton och mörkare blått med violett ton. Honan är brun med blått pigment närmast vingroten och tunna svarta diskfläckar på framvingarna. Framvingens undersida är askgrå med en tydlig svart diskfläck, och bakvingens undersida har två rader av ovala vita fläckar.

Liknande arter

Inga förväxlingsarter finns beskrivna i de undersökta källorna.

Utbredning

I Norden endast i det södra fjällområdet: från västra Buskerud till Sör-Tröndelag i Norge och vidare till Härjedalen och Jämtland i Sverige, där den inte är särskilt sällsynt. Världsutbredningen omfattar isolerade bergsområden i Alperna, Skandinavien, södra Ural, Altaj, Mongoliet, nordvästra Kina och Amurområdet.

Biologi

Värdväxten är främst fjällvedel (Astragalus alpinus); i Norge har larven även påträffats på vippvedel och uppfötts med lappvedel. Fjärilarna söker sig till klipputsprång och annan naken mark som blir soluppvärmd. Båda könen besöker blommor och suger gärna fukt från markytan. Hannarna patrullerar i sökandet efter nykläckta honor, och arten övervintrar sannolikt som ung larv.