Kännetecken
En relativt stor och framträdande vacker art med ett vingspann på 52–59 mm. Orange vingar med svarta och vita mönster. Den liknar egentligen ingen annan art av dagfjärilar i Norge, men för en nybörjare är arten ändå relativt enkel att identifiera i fält.
Liknande arter
De stora norska pärlemorfjärilarna kan likna tistelfjäril något, men saknar bland annat vitt på vingarnas ovansida. Nässelfjäril och vinbärsfuks (Polygonia c-album) är mindre, medan de mycket sällsynta körsbärsfuks (Nymphalis polychloros) och videfuks (N. xanthomelas) är större. Sandgräsfjäril (Hipparchia semele) kan likna den något i flykten.
Utbredning
Vissa år ganska vanlig, främst i lågländerna i södra Södra Norge. Arten har påvisats i alla landets län, med ett centrum i lågländerna i södra regioner. Den har också påvisats till havs och på Spitsbergen. År 2019 var artens ankomst till Norge helt rekordstor. Finns i kulturlandskap och andra öppna områden. Cirka 7 900 fynd. Finns i hela världen, förutom i Sydamerika och Antarktis.
Biologi
Larvföda är primärt tistlar, men åtminstone i Sverige kan även burot användas. Kan inte övervintra i Norge, och sommargenerationen flyger i stor utsträckning sörmost i augusti. En mycket bra och hårdföra fjäril.