Kännetecken
Vingspann 28–34 mm. Liknar både Ljungblåvinge och Hedblåvinge, men är något större och har ljusare vingundersida. Honan har blå vingöversida med tydlig övergång till det svarta fältet längs vingkanten; honan är mörkblå med tydliga orange halvmånsformer längs bakvingekanten. Bakvingens undersida har ett gulorange smalt band med några små blå runda fläckar.
Liknande arter
Liknar både Ljungblåvinge och Hedblåvinge, men är något större med en ljusare vingundersida.
Utbredning
Historisk utbredning mycket begränsad i den inre Oslofjorden (Nesøya och Langåra i Asker, Borøya och Ostøya i Bærum). Inga fynd efter 2013; arten anses vara utdöd i Norge och är skyddad. Efter 2019 har den heller inte funnit i Sverige trots omfattande sökningar.
Biologi
Helt beroende av ärtblomsväxten sötvedel som larvmat. Mycket lämplig livsmiljö förstördes eller försämrades successivt (överväxt, exploatering, betesmark). Över 50 uppfödda individer släpptes ut år 2013, men inga fynd av arten har gjorts efter det.