Kännetecken
Vingspann 55–68 mm. Vingarna är vita med svarta ådror. Framvingen har två svarta fläckar längs framkanten, medan den yttre delen av vingen är gråaktigt genomskinlig. Bakvingen har mörk "puder" längs bakkanten och vid roten. Kroppen är mörk med gråvit behåring. Honan har kraftigare mörk "puder" och mer genomskinliga vingar än hanen.
Liknande arter
Kan i flukt kan förväxlas med Hagtornsfjäril, men denna saknar de två svarta fläckarna på framvingen.
Utbredning
Känd från Norddal, Sunndal, Nesset och Stranda i Møre og Romsdal, från Luster och Aurland i Sogn og Fjordane, samt från Vinje i Telemark. I Sunndalen förekommer arten även i viss utsträckning över gränsen till Oppdal i Sør-Trøndelag. Den upptäcktes inte förrän i Norge år 1936, och förekomsten i Telemark upptäcktes först så sent som år 2017.
Biologi
Äggen läggs slumpmässigt i marken eller släpps i flykten, och arten övervintrar som en fullutvecklad larv inuti äggskalet. Larven kläcks i april, samtidigt som värdväxten, lerkespore, får sina första blad, och utvecklas mycket snabbt innan lerkespore vissnar. Den fullvuxna larven är ungefär 4 cm lång, sammetsvart med orange fläckar längs varje kroppsida; puppstadiet varar ungefär fyra veckor. Den vuxna fjärilen tar huvudsakligen näring från skogstorkenebb. Efter parningen får honan en sphragis (paringslomme) på undersidan av bakkroppen.