Artguide · Norge
Riddarfjärilar · Norge

Makaonfjäril

Papilio machaon

Makaonfjäril är en stor, gul och svart fjäril med en karakteristisk stjälk på bakvingen. Den finns över hela landet, men förekommer främst sporadiskt; den är vanligast i de sydligaste delarna av landet. Den flyger från slutet av maj till början av juli.

Status i det här landetVanlig i NorgeLC (Livskraftig)
Makaonfjäril

Flygtid

Slutet av maj till början av juli; vissa år en andra generation i juli–augusti.

Livsmiljö

Myror, längs bäckar, älvar och sjöar, samt på ängar och annan blomrik mark. Fågeln förekommer oftast i fåtal och söker höga punkter i landskapet (“hill-topping”) för att öka sannolikheten för att hitta en partner.

Kännetecken

Vingspann 72–90 mm. Grundfärgen är ljus eller varm gul. Framvingen har en svart yttre kant och tre svarta fläckar längs framkanten; bakvingen har en svart yttre kant, en rad blåskimrande fläckar och en röd, svartkransad ögonfläck vid bakhörnet. Bakvingen har en karakteristisk stjärt som har gett arten dess norska namn.

Liknande arter

Kan inte förväxlas med någon annan norsk art. Häftet nämner att den snarlika Iphiclides podalirius troligt kan dyka upp i Norge efterhand.

Utbredning

Utbredd över hela landet, men förekommer främst sporadiskt och enskilt. Den största utbredningen finns i de sydligaste delarna av landet, och arten är lokalt vanlig längs kusten från Öst- till Sørlandet Rogaland. Cirka 5 000 fynd enligt broschyr från 2025.

Biologi

Äggen läggs ett och ett på flockblommiga växter, i Norge främst strätta, kvanne och kärrsilja. Den unga larven är svart med en vit fläck på ryggen och liknar fågelspillning; äldre larver är ljusgröna med två svarta tvärband på varje segment, det bakre med fem orange fläckar. Larven är giftig och har ett illaluktande, orange försvarsorgan (osmeterium) i nacken. Förpuppningen sker normalt i juli, och puppan övervintrar och kläcks nästa vår.