Kännetecken
Medelstor dagfjäril med vingspann 37–46 mm. Det finns en liten variation i färgföljen från individ till individ. Växlingen mellan mörkbrunt och ljusbrunt på vingarnas ovansida bildar ett rutmönster. Undersidan av framvingarna är ljusare och saknar märkbart rutmönster. Vissa stora svarta prickar i ett fält på bakvingarnas ovansida, samt många svarta prickar av varierande storlek och form i avväxlande brun-gula och gul-vita tvärband på bakvingarnas undersida, är karakteristiskt.
Liknande arter
Skogsnätfjäril och Sotnätfjäril liknar något. I flykt, liknar de mindre pärlemorfjärilar och Svingelgräsfjäril, men om man ser dem sittande på nära håll, kommer både vingornas översida och undersida att framstå som karakteristiska för någon som är väl kunnig om dagfjärilar.
Utbredning
Förekom på flera platser längs kusten från den svenska gränsen (i Halden kommun) till Arendal kommun, samt även rapporterades från en lokalitet i Kviteseid i Telemark på 1930-talet. Efter 2009, då arten senast noterades även på Tjøme, har arten med identifikationsnummer Norge enbart hittats på den militära ön Rauer i Fredrikstad kommun, där populationen för närvarande är god. De flesta av de drygt 1 000 upptäckterna rör nu övervakning av larvspinn på Rauer under senare år. Har även upplevt en dramatisk nedgång i stora delar av Europa utanför Norge.
Biologi
Växten på Rauer är smal och kraftfull – men den används också, åtminstone, som föda åt aksveronika. Den är särskilt känslig för att bli övervuxen eftersom larverna är mycket känsliga för värme, och arten har begränsad spridning eftersom hon lägger mellan 200 och 300 ägg per säsong, fördelat på bara ett fåtal plantagrupper. Larverna lever i grupper och övervintrar då i ett senare skede; de separerar sig på våren som stora larver. De är utsatta för parasitangrepp. De vuxna söker nektar på vendelrot och ett urval av andra nektarväxter.