Kännetecken
Medelstor pärlemorfjäril med vingspann 34–52 mm; honan är tydligt större än hanen. Ovansidans grundfärg är något blekare än hos de andra stora norska pärlemorfjärilarna, med förhållandevis stora, runda svarta fläckar som inte flyter ihop till streck. Framvingarna är svagt skärformade med något utdragen spets. Bakvingens undersida har ett karakteristiskt mönster: innerst ungefär sex stora droppformade silvervita fläckar, utanför dem ett vågigt vitt tvärband, därefter en rad små silverfläckar med bred brun kant och ytterst en rad med sex–sju stora silverfläckar.
Liknande arter
Kan kännas från alla andra norska pärlemorvingar på silverfläckarna på bakvingens undersida; förväxling är liten sannolikhet för den som har sett undersidan.
Utbredning
I Norge har jag funnit norr mot Snåsa i Nord-Trøndelag, men det finns få platser där den har permanenta populationer. De mest livskraftiga populationerna verkar finna sig på torra, soliga platser i Gudbrandsdalen och Ottadalen; förekommer också relativt stabilt på vissa ställen vid Oslofjorden, ofta vid stränder och sanddyner. Den behöver relativt varma somrar och försvinner lätt från ett område i kalla perioder, men kan rekolloniseras senare eftersom den vandrar en del.
Biologi
Larverna lever på bordsen (Viola tricolor). Larven är svart med två vita ryggstreck, klädd med långa, förgrenade taggar. Arten är känslig för kalla och regniga somrar, vilket kan bero på att den har två generationer per år.