Kännetecken
Mellanstor ringvinge med ett vingspann på 36–48 mm. De flesta av vingarna är mörkt bruna, och arten ger ett mycket mörkt intryck. På vingens översida finns ett ljusare band med flera små, mörka ögonfläckar. Vingens undersida har ungefär samma mönster, men på bakvingens undersida finns också ett litet, vitt band. Lugn och vingaktig flykt nära marken.
Liknande arter
Ganska karakteristisk, men det finns vissa förvirringsrisker beroende på var man befinner sig och vilken dag. De fyra andra arterna i Erebia-släkten, Norge, bör beaktas: Gulringad gräsfjäril, Disas gräsfjäril ( Erebia disa), Fjällgräsfjäril och Erebia medusa ( Erebia medusa).
Utbredning
Vanlig i och vid öppen skog i alla norska fylken, men i östra Finnmark endast känd från Sør-Varanger. Även vanlig i björkbältet och i Jotunheimen upp till 1 400 meter över havet. Nästan 9 400 fynd. Arten klarar sig bra i större delen av sitt europeiska utbredningsområde.
Biologi
Larvfoder består av gräsarter och starrarter, men för Norge är det inte känt vilka. Övervintrar som larv i olika stadier under artens tvååriga livscykel. Den tvååriga cykeln antas vara en anpassning för att undvika angrepp från parasitoider med ettårig utveckling, och arten kan därför förekomma i mindre antal – eller vara frånvarande – i samma område vartannat år. Söker ofta nektar på gullris, men också en rad andra växter.