Kännetecken
Vingspann 26–32 mm. Liten och i samma storlek som en blåvinge. Vingens översida är mörkare brun och har från två till fyra större, ljusare ögonfläckar på bakvingens översida. Honorna har oftast fler/tydligare/större ögonfläckar än honarna, samt ljusare vingundersida. Bakvingens undersida har vackra ögonfläckar utanför ett vitt tvärband. Som vanligt för många ringvingar visas endast vingundersidan när fjärilen sitter. Lugn flygning/vingande i närheten av marken. Arthandboken: vingens översida är mörkbrun; framvingen kan ha en ögonfläck nära vingspetsen, och bakvingen har 1-4, ofta diffusa, orangeaktiga ögonfläckar. Undersidan är mörk gråbrun, och bakvingen har ett vitt band som utåt är kantat med 5-6 orangeaktiga ögonfläckar.
Liknande arter
Häftet: Var extra uppmärksam på Pärlgräsfjäril som kan förekomma på samma platser och är i expansion. Denna art har dock ett stort, ljust område på framvingens översida och ljusare framvingens undersida. Dessutom är den övre ögonfläcken placerad på insidan av det vita tvärbandet på bakvingens undersida, medan alla ögonfläckar för Brun gräsfjäril finns på utsidan av bandet. Pärlgräsfjäril saknar dessutom ögonfläckar på vingens översida. Små exemplar av Luktgräsfjäril i flykt liknar Brun gräsfjäril.
Utbredning
Från norra Frankrike och södra Skandinavien, genom Central-Europa och vidare genom Asien, till Amur, Korea och Japan. Den har minskat i Europa och försvunnit i bland annat Danmark och Nederländerna. I Norge förekommer den i två separata områden på Østlandet: det ena omfattar Eidskog i Hedmark, Sørum och Aurskog-Høland i Akershus samt Rømskog i Østfold (en fortsättning av den mitt-svenska populationen; längst norrut funnen i Bjørgedalen vid Hamar); det andra omfattar Nesøya, Brønnøya och Ostøya i den västra delen av Indre Oslofjord. Arten var tidigare vanlig på flera ställen längs Oslofjorden, men har minskat kraftigt. I Oslo finns inga fynd efter 1917, och i Vestfold inga efter 1937. De flesta nya fynd finns i Eidskog söder om Hedmark. Cirka 900 fynd. Arten skyddades år 2001.
Biologi
Äggen läggs solitärt på olika gräsarter. Det är osäkert vilken gräsart som utgör artens huvudsakliga föda i Skandinavien, men strandrug, honungsgräs och silverbunke har föreslagits. Larven är grön med mörkgrön rygglinje, två vita stripor och blekgul sidolinje. Den växer långsamt och blir totalt cirka 25 mm lång. Den övervintrar i det tredje eller fjärde larvstadiet och fullbordar utvecklingen nästa vår. Förpuppningen sker på ett strå strax ovanför marken. Puppstadiet varar i 2-3 veckor. Beträffande larvens föda utgörs den sannolikt av flera gräsarter, men i Norge är det okänt vilka; troligtvis används honungsgräs ofta, och sannolikt även silverbunke. Övervintrar som ganska stor larv i det tredje eller fjärde stadiet.