Kännetecken
Vingspann 38–48 mm. Den största av Boloria-arterna. Vingens översida är orange, men relativt mörk med ett grovt mönster av svarta fläckar. Bakvingens undersida är i den yttre halvan gråfiolett med ett svagt mönster. Den inre halvan är rödbrun. Det tvärgående bandet av ljusa fläckar inuti är delvis fyllt med gult och rödbrunt, men har två vita fläckar i mitten och en stor vit fläck i främre delen.
Liknande arter
Undersidemönstret kan likna mönstret för Arktisk pärlemorfjäril och Bäckpärlemorfjäril, men är övervägande mörkare och med mindre kontrast. Dvärgpärlemorfjäril har ett mycket likartat undersidemönster, men denna art är lätt igenkännbar på sin blygsamma storlek, gråbruna färg och utflytande vingmönster.
Utbredning
Sirkumpolar. I Nordeuropa och österut genom det norra Ryssland till Amur och Kamtjatka. Den är mycket utbredd i Kanada, där den sträcker sig söderut till Colorado i Rocky Mountains. Den förekommer i de inre och östra delarna av Østlandet samt i de östra delarna av Trøndelag. Den förekommer också i det inre Troms och i Finnmark. Arten är mycket lokal, men kan vara riklig på platserna.
Biologi
Larverna lever på hjortron. Efter övervintringen är den svart med fyra vita, delvis uppdelade, horisontella linjer som längst fram smälter samman. Varje led har sex bruna taggar.