Kännetecken
Vingspann 29–37 mm. Vingens översida är orange med ett mönster av svarta fläckar och streck. Vingens undersida är i gula och bruna mönster med enstaka silverfläckar och med en tydlig silverfläck i mitten. Arten skiljer sig från de flesta andra Boloria-arter genom att både fram- och bakvingen är mindre avrundade, med ett tydligt "hörn" mitt på bakvingens ytterkant. Dessutom är silverfläcken mitt på bakvingens undersida begränsad av cellen till den inre delen av det ljusa tvärbandet.
Liknande arter
Den delar dessa drag med Fjällpärlemorfjäril, och åtskillnaden mellan dessa två närstående arter kan vara problematisk. Följande karaktärer kan vara till hjälp: De svarta fläckarna på ovansidan är kraftigare och mindre sträckformade hos Myrpärlemorfjäril. På framvingens undersida är samma fläckar tydliga, medan de ofta är suddiga hos Fjällpärlemorfjäril. Bakvingens undersida har ofta fler silverfläckar och en djupare röd färg hos Myrpärlemorfjäril jämfört med hos Fjällpärlemorfjäril, som alltid är gulskimrande.
Utbredning
Nord- och Mellan-Europa, mot öster mot den västra Sibir; norra delen av Nordamerika. Vanligt över hela landet.
Biologi
Larverna lever på tranbär och rosling. Den är mörkbrun, med täta vita-gula fläckar på sidorna som bildar otydliga sidoränder. Det finns två tydliga, smala ränder längs ryggen. Den har många gula, grenande taggar som har en orange utvidgning i basen. Övervintringen sker som larv.