Artguide · Norge
Blåvingar, guldvingar och snabbvingar · Norge

Turkos blåvinge

Aricia nicias

Turkos blåvinge är starkt hotad och i Norge endast känd från Trysil i Innlandet. Hanen är nästan turkosblå, och den vita kilen på undersidan av bakvingen har gett arten dess namn. Flygtiden är från slutet av juni till mitten av augusti.

Status i det här landetHotad i NorgeEN (Starkt hotad)
Turkos blåvinge
Foto: Gert Ellström · CC BY-SA 3.0

Flygtid

Flygtiden är från slutet av juni till mitten av augusti.

Livsmiljö

Öppen terräng med riklig förekomst av värdsorten, skogstorkenebb, framför allt gamla slåtterängar och beteområden, ofta kalkrika platser, kraftledningsleder och vägkanter.

Kännetecken

Vingspann 25–28 mm. Hanen har ljus, nästan turkosblå vingöversida med ett mörkt, skarpt markerat svart fält inuti vingkanten; honan är mörk, enfärgad brun utan fläckar. Vingundersidan är grå med små mörka fläckar i smala vita ringar, och en vit triangel som sträcker sig från bakvingekanten in mot mitten av vingen, något förbi diskfelen. Vid vingroten ett mörkt blåsvart färgfält.

Liknande arter

Förväxlas med Brun blåvinge, vilket ofta förekommer i stort antal på samma platser i Trysil. Brun blåvinge avrundar flygtiden när Turkos blåvinge är väl i gång under juli (utgiven).

Utbredning

Första fynd i Norge gjordes i Trysil år 2006 (dagsommerfuglart nr. 99 påvist i landet), och arten är fortfarande inte påvisad utanför den kommunen – men har hittats på många lokala platser, senast en god population år 2024. Rödlistad som starkt hotad (EN) på grund av begränsat utbredningsområde i kombination med pågående försämring av habitatkvalitet.

Biologi

Skogstorkenebben är den enda larvfödan. Turkos blåvinge övervintrar som ägg, medan Brun blåvinge övervintrar som larv. Arten klarar sig inte på ängar som intensivt odlas med gödsel och slåtter, och den är utsatt när gamla ängar växer tillbaka.