Kännetecken
Vingspann 41–52 mm. En av Norges fyra största pärlemorfjärilar. Vingarnas ovansida är orange med svarta fläckar och fina svarta ådror. Hos hanen är framvingens åder 2+3 från baksidan svagt förtjockad med doftfjäll. Bakvingens undersida är gul med gröna och bruna nyanser och har flera stora fläckar som vanligtvis är gula, men ibland silverfärgade. Längs kanten finns en rad rostfärgade ögonfläckar, ett kännetecken som skiljer arten från Ängspärlemorfjäril.
Liknande arter
Arten är mycket lik Skogspärlemorfjäril, och det enda säkra kännetecknet är hanens doftfjällribbor, som hos Hedpärlemorfjäril inte är märkbart förtjockade. Annars kan arten särskiljas från Skogspärlemorfjäril baserat på en kombination av följande karaktärer: vingspann i genomsnitt mindre, 41–52 mm; framvingens ytterkant rak eller svagt konvex; bakvingens undersida vanligtvis med gula, mer sällan med silverfärgade fläckar, ofta kantade med skarpa svarta linjer; den mittersta av de brunkantade ögonfläckarna är vanligtvis närvarande.
Utbredning
Europa förutom de nordligaste delarna, österut genom Turkiet till Amur. Tidigare utbredd över hela Østlandet samt Aust-Agder, Voss i det inre Hordaland och Lærdal i det inre Sogn. Fram mot 1990-talet minskade utbredningsområdet till ett relativt litet område på båda sidor av Oslofjorden, samt delar av Telemark och ett litet område i Hadeland i södra Oppland. Arten observerades senast i Norge år 2004 i Gran i Oppland och i Rygge i Østfold. Den anses nu vara utdöd i Norge.
Biologi
Arten övervintrar som ägg. Larven lever på violer (Viola). Den vuxna larven är rödbrun, med svart marmorering och med långa köttfärgade taggar på varje led. På ryggen har varje led en kvadratisk svart fläck, delad av en vit rygglinje och begränsad på sidorna av en vit punkt. Den blir upp till 40 mm lång. Puppen hänger från en stängel nära marken.